Trumvirvel och tystnad!

Ja här har jag inte varit på ett tag och det blir nog inte så mycket mer här om jag inte får lust till det.
Jag har skaffat internet, en karl i kjol och blivit sambo så ja, jag har flyttat ännu en gång.
Jag kommer ioförsig inte ihåg vart jag flyttade senast enligt bloggen men i vilket fall så flyttar jag igen och blir därmed sambo.
Konstigt va?
Ja det var nog det för mig.
Lycka till pojkar och flickor!
Kram

Två olika men ack så fantastiska böcker:

Läs den! Läs den! Läs den!

Läs den! Läs den! Läs den!

Dessa två böcker fick jag av min fina kompis Camilla som jag får den stora äran att träffa nästa helg!

Festkläder och jobb.

Ja när man är en del av arbetslaget på en av Sveriges bästa butiker så får man gå på galamiddag, eller ja, en jättestor, jättefin fest i alla fall.
Och då måste man ju ha nya fina kläder. Så ikväll har jag och chiefen gjort en beställning från utlandet på kläder. Och vi har kanske inte världens mest propra stil, vilket visar sig i beställningarna. Men vi har beställt sjukt coola kläder. Jag har beställt en svart knälång goth/rockabillyklänning med en underbystkorsett som är brunrandig med ascoola knäppningar. Lite steampunkaktig. Ja ni får se sen.
Om vi säger så, det kommer synas vilken butik vi tillhör.
Och det andra som händer är att jag jobbar. Jobbar, jobbar, jobbar och ibland sover. 60 timmar klockade jag in i veckan.
Det är mycket som händer just nu på butiken. Och vi är en kort, eller ja en och en halv kort då våran vackra Simone åkte på semester till Thailand idag. Men det ordnar sig alltid.
Det är ju tur att vi har roligt när vi jobbar, för det har vi faktiskt!
Men nu har ni i alla fall fått ett livstecken från mig. Jag lovar att jag ska försöka skaffa internet själv snart.
Sköt om er!

Here we go again...

Ja, nu är jag i farten igen. Enligt min vän Christian så är det femte gången på två år som han har fått en adressändring av mig via sms. Så ja, ni fattar. Jag ska flytta igen.

Nu till helgen tar jag mitt pick och pack och flyttar västerut. Kaoset som uppstår när man flyttar så ofta som jag gör är t.ex att dom skrattar åt en på elbolaget när man ska flytta elen igen, att nu när jag äntligen haft internet så måste jag säga upp det för att den sortens internet finns inte där jag ska bo och att adressändring.se nog lever på mig. Jag måste ju alltid beställa eftersändning och då blir det dyrt.

Det är överhuvudtaget dyrt att flytta. Och så måste jag använda en eller två av mina få lediga dagar till att göra det. Plus involvera hela familjen till att hjälpa mig eftersom jag, helt krasst, inte kan göra det själv.

Det hatar jag nästan mest. Att jag inte kan göra det själv.

Jag borde nog bo i en cirkusvagn och köra den med häst, då borde man inte behöva körkort va?

Visst ska det bli spännande med nya utmaningar men just nu är jag bara trött.

Vill egentligen bara sova tills allt är klart.

Men nu vet ni vart jag är i alla fall. Om ni förstår mitt kryptiska inlägg.

Annars säger vi så här: Gammal by, nytt arbete. Säger jag efternamnet så känner alla mig. Vänner och familj i närheten. Nu får ni gissa.

Sov gott!

Ny husgud(?)

Ja men om man inte har något hus, har man då husgudar? Jo jag som bor i min kappsäck hos fina vänner och bra människor i min närhet så finns det fortfarande husgudar. Och för tillfället heter hon Sanna Carlstedt.
En otroligt skön vissångerska som skriver vackra visor om allt mellan himmel och jord och som oftast slutar med djävulskap, och det passar ju mig.
Som hon beskriver själv "Visst söker undertecknad skriva "vackra" visor, men det slutar oftast med fylla eller djävulskap. När skådade du senast en äng "med blommor av hundra slag"...?".
Lyssna på hennes låtar "Ett glas vin", "Skål för dig" och "En sång för alla dom".

Och apropå hus, så om några veckor så ska jag försöka lyckas flytta igen. Datum är ganska bestämt så nu är det bara flytthjälp som saknas och förhoppningsvis fixas det med hjälp av bröder och vänner. Känner mig dock inte riktigt tillfreds med detta än men det ordnar väl sig när jag har eget boende. Nu när det verkar lite mer stabilt än vanligt så kanske jag lyckas flytta ALLA mina grejer till ETT och samma ställe. Istället för fem. Jag måste rensa bort lite grejer bara, för det är fortfarande inte ett stort ställe jag ska bo på. Men jag tror att det kan bli ganska mysigt med min böcker, min tehylla och min säng.
Egentligen behöver jag inte så mycket mer. Ja, förutom en musikspelare såklart.

Det har hänt för mycket på senaste tiden för att jag ska hinna med allt. Och jag ber om ursäkt för dåliga uppdateringar och lite samtal över telefon. Men jag hinner inte ens vara med mig själv just nu. Men jag finns här, för alla som behöver mig. Ett samtal bort.

8 år sedan livet förändrades för alltid.

Idag är det åtta år sedan min vackra och starka mamma tog sina sista andetag.
Jag saknar henne så hjärtat värker.
Hon är och kommer alltid vara min idol, min förebild. Min bästa vän.
Det känns inte som att det var för åtta år sedan. Saknaden är för stark för att det ska vara så länge sedan.
Men jag minns fortfarande hela den här dagen allt för klart. Paniken, dimmorna, gråten. Ljudet av mitt hjärta som krossas.
Jag vill kunna säga Mamma till den som är min mamma, att känna hennes lukt, att hon smeker mig över håret. Jag saknar min mamma.

Hasse och jag var och besökte hennes plats idag. Det var skönt. Att få se hennes utsikt, att se att det är orört även fast hon har fått grannar. Att få prata med henne och berätta om saker.
Jag berättar saker för henne dagligen men det känns intensivare när man är där. Hos henne.

Jag älskar dig mamma. Kommer alltid att göra.
Och jag älskar min familj och mina vänner, ni räddar mig dagligen.

Allt detta på en brandtrappa i Brooklyn

Virvelstormar, västanvindar och världsherravälde.
Vidunderliga farkoster i natten med sanningar skrivna på dem.
Slagsmål i drömmarna med bokstäver gjorda av marshmallows. Fluffiga marängbottnar bygger sängar.
Ärr. Ärrvävnad. Högljudda diskussioner runt soffbordet med en cigarett i handen.
Askan virvlar. Ovanligt vackra venus. Strange kind of women.
Diamantgruva full av kolsvart aska. Vänner försvinner. Vi försvinner. Vi är försvunna.
Allt detta medan man sitter på en brandtrappa i Brooklyn och lyssna till saxofonblues i skymningen.